När ingen vet.

Det här är mitt sätt, att säga allt är över
För alla elaka ord, är inget vi behöver
Det här är mitt sätt, att säga hur jag känner
Se på mig, se på mig.


Day 08 – A moment
Om jag känner mina vänner som läser denna blogg, så tror jag att de tror att de kan gissa vad jag ska skriva. Men nej det tror jag inte. Jag hade tänkt att skriva om något som varit väldigt jobbigt för mig, och jag har tagit det hårt som fan, det sitter på mitt psyke. Det var en dag, jag var hemma, och det var mamma med, min äldsta bror hade flyttat hemifrån, och min yngsta storebror var hos en kompis eller något. Min pappa och mamma bodde tillsammans och var gifta. Men efter den dagen ja.. Pappa kom hem, han hade köpt ett paket korv som han tänkte att vi skulle äta till middag, det var slutet på månaden, så han tog något billigt, och morsan var inte nöjd, så hon började skrika på pappa om han inte kunde kommit på något bättre och shit, om hur trött hon var på honom, till slut sprang jag in på mitt rum, och grät, och grät och grät. Hör de fortfarande skrika, så pressar kudden mot mitt huvud, jag får nästan ingen luft pga kuddens tryck och all gråt jag hade i halsen. Men sen iaf efter några timmar så kommer pappa in och frågar varför jag gråter, asså jag flippade sönder och typ bara är du helt dum i huvudet eller? och morsan bakom bara, det förstår väl du varför till pappa. Jag skrek till de att bara sticka ut från mitt rum, ville vara för mig själv.
Detta har väl typ medfört att jag inte gråter förutom när jag känner mig övergiven, och bortglömd. Och sen att jag stänger av problemen, och är sjukt jävla konflikträdd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0