Sluta aldrig hoppas, sluta aldrig be, sluta aldrig drömma, under kan ju faktiskt ske.

Som ni såg va mitt förra inlägg kanske känsligt ämne för mig,

Kan berätta lite, Lina som är med i den sista dikten, hon har jag känt sen 1an då vi gick på scouterna, ja vi har varit scouter för vi är coolare än er ;)
Vi umgicks alltid då typ, och på lägrena som typ va det enda vi gick där för så va det alltid vi.
Även att vi gick på samma skola och träffades då, så började vi inte umgås på riktigt eller va man kan kalla det förän 6an, vi hade alltid skitkul. Vi gick runt på skolan och trodde vi va störst bäst och vackrast typ ;P
Gjorde massa galna grejer, som att sminka sig på toan för jag inte fick sminka mig för min morsa då och gå i höga klackaskor mitt i vintern hahaha.
Sen började vi samma klass i sjuan, och då va det vi fortfarande, vi utforskade och gjorde det mesta tillsammans,
sen i åttan så hade vi fan roligast, ärligt talat. Då drack vi första gången smygandes på Linas rum, raggade på massa killar, upplevde det mesta och pratade massor med varandra, våra liv va verkligen på topp. Vi hade varandra, och båda hade våra pojkvänner. Men en dag gick inte allt som det skulle. Lina och en till gjorde något riktigt dumt, Och såklart fick Lina all skiten, den andre ingenting. Lina fick flytta till familjehem. Jag minns den dagen fortarande som igår även om det gått ungefär 2,5 år. Minns hur tårarna sprutade, ville verkligen inte mer då. Ville pausa allt, hela livet. Trodde att jag skulle bli ensammast i världen, men det blev jag inte, folk försökte få mig umgås, och det gick, och de stunderna när folk tvingade ut mig för att ha kul, det är de jag uppskattar mest, annars hade jag blivit fast i mig själv totalt.

Lina sitter där än under samma tak, Och jag, jag är kvar här på samma plats. Jag träffar Lina någon gång ibland, och det kan dröja månader emellan träffar henne. hatar det, vill ju kunna träffas när som. Jag offrar alltid allt för de gångerna jag ska träffa henne även om det kanske lixom gäller 2h. Så jävla viktigt är det för mig.




Jag uppskattar verkligen det jag lever med nu, det gör jag verkligen, skulle aldrig klara mig utan det speciella diamanterna jag har i mitt liv.. ;)





Har ni något som betyder mycket för er i era liv?


Kommentarer
Postat av: Emelie.

Nej, jag har ingen som betyder något.

Jag är ensam och mobbad.

Hejdå.

2010-11-09 @ 20:05:08
URL: http://likethisis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0